elektronisk kommunikation och snabbt ökande rörlighet har omformat befintliga samhällen och gett upphov till nya (t.ex. virtuella). I vissa fall har dessa radikalt förändrat gemensamma referensramar (t.ex. chattrum), medan de i andra har möjliggjort en känsla av gemensamt deltagande i sociala evenemang över enorma geografiska områden (t. ex. TV-sport)., På internet har elektronisk skriftlig kommunikation förskjutit oralitet som ett centralt sätt att använda folklore, där ”prestanda” måste omdefinieras som en ”kommunikativ händelse” som i allt högre grad förstärks av grafik, GIF och video.
Internetanvändare hänvisar ofta till allt som sprider sig snabbt och snabbt genom sina nätverk som en ”meme”, men termen används också smalare för en slags internet folklore som kombinerar en bild (eller video) med en vanligtvis kort och humoristisk text., Variationer av ”Batman Slapping Robin” meme har blivit ett klassiskt exempel på genren. ”Prata Svenska” betyder ” prata svenska!”Bild: imgflip.com.
mångkulturella miljöer skiftar ofta det gemensamma språket till engelska, särskilt bland nordiska populationer där engelska är en accepterad lingua franca. Globaliseringen har skapat nya sammanhang där individen, den sociala gruppen och den etniska identiteten förstås, förhandlas fram och ifrågasätts. Nya sociala miljöer (t.ex. YouTube, Twitter, onlinespel) presenterar nya typer av identiteter ur led från fysiska sociala realiteter., Nya former av folklore återspeglar utvecklingen av nya metoder som gemensamma referensramar (t.ex. netikett) där dessa identiteter konstrueras och förhandlas fram. Denna folklore påverkar ömsesidigt lokala samhällen medan den globala arenan stimulerar medvetenheten om lokal och etnisk folklore som allmänt betydande och som en resurs i märkning identitet.
Nationalism och olika sätt att föreställa folklore
under större delen av 1900-talet var folklore allmänt tänkt som ”lore” av det vanliga folket eller ”folk”., Människor som var utbildade, litterära och moderna samlade och pratade om denna ”lore” som en del av sitt eget förflutna, lyfte det från bondesamhällen, städade upp det och gjorde det till ”saker” av arv som kunde publiceras i böcker och användas för att bygga nationella identiteter. Folklore sågs som den andliga reserven för den intellektuellt underlägsna ”andra” – ”folk” – som lyckligtvis hade bevarat det för människor som visste bättre., Detta begrepp är i bakgrunden när ordet ”folklore” används för att hänvisa till berättelser eller praxis historiskt avlägsna samhällen, eller något från kulturer betraktas som ”andra”. Det är också därför folk ibland kallar saker i vår egen kultur ”folklore” för att antyda naiveté eller sakfel: ”Åh, det är bara folklore!”
idéer om vad folklore är (och inte) utvecklades något självständigt i olika delar av Europa och Nordamerika under nittonde och tidiga tjugonde århundradet., Skillnader i begreppen folklore var kopplade till de olika saker som folk tog i fokus i Norden, i USA och på andra håll, till exempel muntlig poesi och sång var viktiga i Norden men ursprungligen skild från folklore i England. I Norden och på andra håll kan folklores berusande kopplingar till nationalism föreställas som en bubbla som brast av andra världskriget. vid den tiden hade genrer kring vilka termen folklore uppstod försvunnit från mycket av Europa (t.ex. muntliga sagor) eller radikalt förändrat (t. ex. troslegender)., Folklores förekrig och krigstid som ett instrument för nationalism placerade det under ett mörkt moln, vilket också påverkade vad som ansågs folklore eller om termen användes alls. I flera länder upplöstes folkloreforskning i etnologi, som hände i Sverige och senare i stor utsträckning i Norge och Danmark, medan den på andra håll absorberades till exempel av antropologi.
i Danmark, Norge och Sverige, medeltida litteratur och vikingatid arkeologi höll fokus på att bygga nationella identiteter, vilket gör det lättare för folklore att marginaliseras., I Finland har folklore haft en central scen; 1800 – talets nationella episka Kalevala skapades ur muntlig, så kallad ”kalevalaisk” poesi, som knyter folkloreforskning till nationell identitet och hjälper den att upprätthålla en oberoende disciplinär identitet. På Island blev folkloreforskning kopplad till etnologi men har fått fart. Detta verkar kopplat till vitaliteten hos Isländska traditioner relaterade till älvor, de dolda människorna och så vidare som till stor del försvann från Skandinavien och som har blivit värdefulla för att bygga en distinkt Isländsk identitet.,
i slutet av artonhundratalet blev traditionella sångare ikoniska för finska nationalarvet, som förekommer i iscensatta föreställningar och i arrangerade bilder, som Iivana och Petri av den berömda Shemeikka-familjen av episka sångare i detta foto från 1890. Vid 1900, Kalevala erkändes som ett litterärt verk av Eilas Lönnrot: forskning om poesi och mytologi ses som ett arv från det förflutna var tvungen att utgå från folklore samlas in från sångare som dessa. I sin tur gjorde detta folkloreforskning av nationellt intresse., Foto: museiverket – Musketti (CC BY-4.0).
kontrasterande ”folk” som ”primitiv” eller ”bonde” med ”modern” blev gradvis övervinnad över särskilt den sista tredjedelen av det tjugonde århundradet. Tidiga, smala definitioner av folklore öppnades upp och det erkändes som ett vanligt kulturellt fenomen som nu finns på internet, i medeltida manuskript eller när man besöker en lokal pub., De förändringar som följde på andra världskriget skapade emellertid också mångfald även inom Norden, där forskning och diskussioner inte har förenats och där forskare alltmer nätverkar internationellt.
<emi>
efter tusen år visar huldufolk ’dolda människor’ äntligen sig på gatorna på Island, som drivs från att dölja sina hem av turistnäringens clamour., Foto: David Stanley från Nanaimo, Kanada, Folklore Siffror, Akureyri (4899034211), Beskurna versionen (CC BY 2.0).
Arkiv i Norden
de nordiska länderna har rika resurser för folkloreforskning. Historiskt har forskningen fokuserat på poetiska och berättande muntliga traditioner och på traditioner förknippade med ”övertygelser”. Traditioner hierarkiserades med de närmast dessa foci som blev prestigegenrer (t.ex. episk, besvärjelse), och livliga dokumentationsprojekt producerade stora samlingar av texter., Det finska Litteraturföreningen har till exempel det största folklorearkivet i världen, med cirka fyra miljoner föremål av samlad folklore. Pågående projekt ökar tillgängligheten genom digitaliseringssamlingar, alltifrån den tidiga norska balladdatabasen, till den finska Litteraturföreningens ständigt föränderliga digitala upplaga av över 87,000 objekt av kalevalaisk poesi, eller den isländska troslegenden databas med dess geografiska kartläggning funktioner.
samlingen av folklore slutade inte som prestige genrer försvann., Moderna kulturella metoder dokumenteras aktivt och internet har blivit ett viktigt medium för att samla levande folklore, även om etiska överväganden hindrar dessa samlingar från att omedelbart bli öppna. De tidigare värderingshierarkierna har väsentligt brutit ner, men de gamla prestige-genrerna är fortfarande framträdande på grund av deras etablering i akademisk diskurs och deras förmåga att fånga populär fantasi.,
Folkloreforskning i Norden från 1800-talet till idag
de nordiska länderna spelade en central roll i tidig folkloreforskning som främst var textorienterad och ansluten till filologi, lingvistik, historiografi och medeltida studier. Den försökte rekonstruera texter som idealiserade kulturarvsobjekt. Det målet anses nu vara naivt och problematiskt, men utvecklingen av metoder av tidiga nordiska forskare var grundläggande för att upprätta folklorestudier som en distinkt disciplin., Internationellt ledde övergången från att visa folklore som text till ett större fokus på prestanda och övning folklorestudier att anpassa sig till etnologi, antropologi och diskursstudier.
idag behandlas både nuvarande och tidigare folklore som fenomen som lever i samhället och som resurser för kreativt och kommunikativt uttryck. Kulturarvets sociala uppbyggnad och bestridande är nu ett ämne för forskning snarare än dess mål, och etik att använda ”immateriellt kulturarv” är en viktig fråga., ”Texter” betraktas endast som en aspekt av prestanda/diskurs: sammanhang och intersubjektiva förståelser betonas. Individen är förhöjd vid korsningen av faktiska sociala situationer och kompetens i folklore, titta på hur folklore används och dess förhållande till funktionalitet (t.ex. förhandla övertygelser, utveckla personliga relationer).
relationer mellan folklore och identiteter är centrala, till exempel hur personliga och sociala identiteter påverkar urvalet och användningen av folklore och hur folklore används för att konstruera personliga, sociala och etniska / nationella identiteter., Medan genrer och texttypologier tidigare betraktades som normativa idealkategorier, undersöks dessa nu som resurser som människor lär sig, använder, kombinerar och manipulerar. Tidigare betoning på prestige genrer som epic, legend eller ballad har skiftat till genrer som kan dokumenteras idag, bland vilka lägen och genrer av berättande är framträdande, särskilt när det gäller hur individer inser sig, minnen, historia, sociala grupper och sätt att tänka genom berättande., Oppositionen om läs-och skrivkunnighet har gett vika för granskningen av samspelet mellan dessa lägen och fokuserar nu på deras snabba utveckling genom ny teknik och sociala medier.
Folklore research är ett internationellt fält. I de nordiska länderna är det väsentligt oroat över icke-nordiska kulturer. Institutioner och arkiv nätverk väsentligt med institutioner utomlands (t.ex. i Indien och Kina). Även om folklore är universell, är ”folklore” inte enhetligt definierad. Definitionen ovan återspeglar Nordiska forskningsperspektiv, som i sig är långt ifrån enhetliga., Denna definition skulle förmodligen vara mycket smalare i Indien, där prestigegenrer som oral epic fortfarande är avgörande, medan gränserna för dess flexibilitet testas i USA, där många Eurocentriska prestigegenrer aldrig har funnits som sådana. Som en kategori är folklore socialt konstruerad, och som en kategori är den själv socialt definierad och förhandlad i traditioner av stipendium och populär diskussion.
Ytterligare läsning:
- John Miles Foley, Muntlig tradition och internet: vägar i åtanke (Urbana: University of Illinois Press, 2012).
- Marth C., Sims och Martine Stephens. Living folklore: en introduktion till studiet av människor och deras traditioner andra reviderade upplagan. (Logan: Utah State University Press, 2011).
- P. Antonen, Tradition genom modernitet: postmodernism och nationalstaten i folklore scholarship (Helsingfors: finska Litteraturföreningen, 2005).
- Regina Bendix och Galit Hasan‐Rokem, En följeslagare till folklore (London: Blackwell, 2012).
- Simon J. Bronner, Folklore: Grunderna (Oxon: Routledge, 2017).,
- Finnish Literature Society digital edition kalevalaic poetry
- Isländsk tro Legends databas
- Norsk ballad databas