Translation by Ian Johnston
en morgon, eftersom Gregor Samsa vaknade upp från oroliga drömmar, upptäckte han att han i sängen hade ändrats till en monstruös verminous bugg. Han låg på sin rustning-hård rygg och såg, när han lyfte huvudet upp lite, hans bruna, välvda buk uppdelad i styva bågliknande sektioner. Från denna höjd filten, nästan redo att glida av helt, kunde knappast stanna på plats., Hans många ben, ynkligt tunna i jämförelse med resten av hans omkrets, flimrade hjälplöst framför ögonen.
”vad har hänt med mig”, tänkte han. Det var ingen dröm. Hans rum, ett riktigt rum för en människa, bara något för liten, låg tyst mellan de fyra välkända väggarna. Ovanför bordet, där en uppackad samling av provduk varor spreds ut (Samsa var en resande säljare) hängde bilden som han hade klippt ut ur en illustrerad tidning för en liten stund sedan och satt i en ganska förgylld ram. Det var en bild av en kvinna med en pälshatt och en pälsboa., Hon satt upprätt där och lyfte upp i tittarens riktning en solid pälsmuff i vilken hela underarmen försvann.
Gregors blick vände sig sedan till fönstret. Trist väder (regnet droppar föll hörbart ner på metallfönstret avsats) gjorde honom ganska melankoli. ”Varför sover jag inte ett tag till och glömmer all dumhet”, tänkte han. Men detta var helt opraktiskt, för han var van vid att sova på sin högra sida, och i sitt nuvarande tillstånd kunde han inte få sig in i denna position., Oavsett hur hårt han kastade sig på sin högra sida, rullade han alltid igen på ryggen. Han måste ha provat det hundra gånger, blunda, så att han inte skulle behöva se vridande ben, och gav upp först när han började känna en ljus, dov smärta i hans sida som han aldrig hade känt förut.
’O Gud,’ han tänkte, ’ vilket krävande jobb jag har valt! Dag in, dag ut på vägen., Handelns påfrestningar är mycket större än det arbete som pågår på huvudkontoret, och dessutom måste jag ta itu med problemen med resor, oro över tågförbindelser, oregelbunden dålig mat, tillfälliga och ständigt föränderliga mänskliga relationer som aldrig kommer från hjärtat. Åt helvete med allt!”Han kände en liten klåda på toppen av buken., Han tryckte långsamt sig på ryggen närmare sängposten så att han lättare kunde lyfta huvudet, fann den kliande delen, som helt var täckt med små vita fläckar (han visste inte vad han skulle göra av dem) och ville känna platsen med ett ben. Men han drog in det omedelbart, för kontakten kändes som en kall dusch över honom.
han gled tillbaka igen i sin tidigare position. ”Det här stiger upp tidigt,” tänkte han, ” gör en man ganska idiotisk. En man måste sova. Andra resande säljare lever som Harem kvinnor.