Dianne Flynn pressade spela på stereon och släppte rösten av countrysångaren Alan Jackson i sitt hem i Newfoundland. Hennes man, Derm Flynn, lyssnade på orden uppmärksamt, hans ansikte och tankar dras inåt.
Derm, den tidigare borgmästaren i Appleton, sjöng tillsammans i en nära viskning.
Jag är bara en sångare av enkla låtar / Jag är inte en riktig politisk man.,
jag satt mittemot Derm på skinnsoffan där för 18 år sedan en amerikan hade sovit efter att hans plan avleddes till östra Kanada efter 9/11 terroristattacker. Totalt var 38 kommersiella flygplan och fyra militära flygplan tvungna att landa på Gander International Airport. Mer än 6 500 passagerare kom ner på flera små städer i centrala Newfoundland. Appleton var en av dem. Gander var en annan.
I ”Where Were You (When the World Stopped Turning),” Jackson frågar upprepade gånger oss, ”Var Var var du när världen slutade vända den September dagen?,”Jag var i Washington, på väg till jobbet. Min mor, som också satt bredvid mig på Flynns soffa, seglade med min far i Kroatien, långt ifrån en telefon. Dianne och Derm var i Appleton, förbereder sig för fler besökare än området någonsin hade hanterat på en månad, mycket mindre en dag.
”alla gjorde vad de kunde”, säger Derm, vars stad 680 invånare brydde sig om cirka 90 passagerare i upp till fem dagar. ”Planet människor behövde mat och en plats att äta och sova. De behövde viss försäkran, medkänsla, kärlek och rådgivning. De behövde någon för att ge dem en varm kram.,”
min mamma och jag tillbringade tre timmar – inte fem dagar-med Flynns i början av juni. Och på den korta tiden fick vi hjärtligt samtal, en ramekin fisk med ost, hemlagad frukt tårtor, Appleton stift, en kopp kaffe och två omgångar av kramar, som jag visserligen behövde mer än torsk och koffein.
terroristattackerna den 11 september var katastrofala. Tragedin gav dock ett positivt resultat: amerikanerna kom ihop, helande en masse. Men det var 2001. Presidentvalet 2016 och den nuvarande administrationen har splittrat vårt land., Våra bitar passar inte längre; vi är inte längre hela. Jag är inte längre hel.
aktuella händelser får mig att sova mindre och förbanna mer. Ingen rom-com Film eller carb-tung måltid eller valp yoga session kan skingra känslan av fruktan jag känner när jag tittar på pelarna i tolerans och anständighet vingla och hotar att falla. Jag har försökt hitta en frigivning nära hemmet, men ingen av mina vanliga terapier fastnar. Jag behövde ett kraftfullare piller för att lyfta mina andar och påminna mig om att goda människor och osjälviska gärningar fortfarande existerar. Så jag bestämde mig för att flyga norr om gränsen och rakt österut för lite lagning., Om 9/11 historia fungerade korrekt, Newfoundland kunde återställa mig.
Gander flygplats internationella terminal, som öppnade 1959, har provinsens första rulltrappa, panel i trä. Totalt var 38 kommersiella flygplan och fyra militära flygplan tvungna att landa på flygplatsen när flygningar omdirigerades den 9/11. Många i provinsen brydde sig om passagerarna-inspirationen bakom musikalen ”kommer ifrån bort.,”i 847-sidordlistan för Newfoundland English kan du hitta en fras för dåligt väder (”inte passa en hund”) och nästan ett dussin termer av endearment, inklusive” m ’Darling”,” ducky ”och” trout.”I Kanadas östligaste provins trumpar kärlek stormighet.
jag lärde mig ett urval av dessa ord från en visning i lobbyn på Elgin Theatre i Toronto, som iscensätter ”Come From Away” genom Dec. 1. (Titeln hänvisar till alla som inte är från Newfoundland och Labrador.,) Den Tony prisbelönta musikalen om händelserna som utvecklades i Newfoundland på och efter 9/11 har ritat publik och utmärkelser över hela Nordamerika och bortom. Medlemmar av Canadian Music Theatre Project på Sheridan College i Ontario utvecklat och kalkylblad showen i 2012. Under fem år steg den upp på scenkonststegen, från regionala teaterfestivaler till Broadway. Showen, som arrangerades på Fords Theatre i 2016, återvänder till Washington Den Dec. 10 för en nästan fyra veckors stint på Kennedy Center.,
När jag studerade ordförrådslistan träffade jag Susan Rollinson, en publikmedlem vars folkspråk rullade av hennes Newfoundland-tunga.
”Newfoundland är ett bra ställe att vara från,” Sa hon. ”Vi handlar om att ge. Vi tar hand om folk. Vi är också nyfikna. – Är du borta? Borta är ett stort ställe.”
efter 100-minuters prestanda sökte jag upp Susan. Hon var inte svår att hitta. Jag såg henne några rader tillbaka, frusen på plats, hennes kinder glittrar med tårar.
”Jag är så stolt”, sa hon. ”Det är mitt folk. Det är vad vi gör., Skådespelarna gav värdighet till vad vi står för: mänsklighet och vänlighet.”
vi lämnade en sidodörr tillsammans, i hopp om att stöta på skådespelarna. Vi sprang in George Masswohl, som spelade Derm Flynn och Gander borgmästare Claude Elliott, bland andra tecken. Susan, full av känslor, tackade honom för hans rörliga skildring och komplimangerade honom på hans accent. Jag sa till George att jag trodde att publiken inte bara applåderade skådespelarna, utan att de jublade för Newfoundlanders — och för altruism och empati. Han höll med.
”Vi tar detta på största allvar”, sa han., ”Vi sprider budskapet om vad de gjorde, utan några frågor.”
Derm och Dianne Flynn gör middag för gäster hemma i Appleton, Newfoundland. Derm Flynn var stadens borgmästare när 9/11 lämnade passagerare strandsatta i provinsen. vi landade i provinshuvudstaden St John ’ s på en kall, grå och dimmig sommardag. Men vi stod inte stilla tillräckligt länge för att känna chillen. Vi rusade över till rummen, ett kulturcentrum, för att fånga en gratis musikalisk prestanda som hölls under sommarmånaderna., Mark Hiscock, som utför traditionella låtar från Irland och provinsen, var på en paus, så vi skannade utställningarna på torskfiske och musikinstrument.
”spelar du?”Larry Dohey, museets chef för programmering och offentligt engagemang, ropade till mig. Han tog bort en ful pinne från sin pinne och stampade sin barnstorlek, vilket gjorde att metallflaskans kepsar klämmer fast och huvudets ropy dreadlocks svävar. Jag tog pinnen från händerna och slog golvet och lät som ett litet barn med en spargris.,
Larry växte upp i en liten sydöstra stad i Newfoundland som har fler sjöfåglar än människor. I sin ungdom, han skulle klä upp sig för Mummers Festival, en jultradition, och besöka grannarnas hem insvept i vad han hoppades var en mantel av anonymitet. Men hans kostym lurade ingen. Vänner visste omedelbart vem som var under uppgången och identifierade Larry genom hans skor.
”vi hade bara två par skor”, sa han om sin ödmjuka uppfostran, ” en för skolan och en för alla andra gånger.”
den 9/11, Kanada accepterade mer än 200 plan tvingas omdirigera när U.,S. regeringen stängde sitt luftrum. Halifax, Nova Scotia, accepterade de flesta flygplan, med 47, följt av Gander och Vancouver. Mer än 20 plan landade i St John ’ s. jag frågade Larry om museet hade en utställning som dokumenterade den aldrig tidigare skådade händelsen. ”Vi skulle inte vilja stjäla Ganders åska”, sa han. Men han var mer än glad att dela med sig av sina egna erfarenheter.
han berättade om en Connecticut-Familj med en bebis som återvände från Belgien. Mamman var rädd för att gå ombord på ett plan, så de reste hem med bil och färja., Efter konserten gav Larry mig en utskrift av ett brev från paret.
”aldrig har vi känt oss så omgivna av värme och god vilja som vi gjorde under dessa dagar efter 9/11 i St John ’s”, skrev de. ”Vi känner oss faktiskt lite skyldiga för att vi hade så trevligt att njuta av folket och lära oss om Newfoundlands arv och kultur.”
museet stängde, och Larry hade sannolikt lite programmering och offentliga engagerande att göra innan han gick hem., I stället spenderade han flera minuter på att skissa ut en resplan för oss: Signal Hill, Cape Spear och Petty Harbour, fish and chips på Duke of Duckworth, levande musik på O ’Reilly’ s. (av alla små världs sammanträffanden: Flynns son äger puben.) Om Larry inte hade haft ett fullt schema med möten nästa dag, är jag ganska säker på att han skulle ha lastat oss i sin bil och tagit oss runt sig själv. Han hade nog packat lunch åt oss också.
lyckligtvis är St John ’ s kompakt och vägskyltarna är på brittisk engelska, inte Newfoundland English., På vägen till Cape Spear Lighthouse National Historic Site såg jag en stor vit form offshore. När jag stängde in på objektet upplevde jag en känsla av känslor, från rädsla (är det Styrofoam?) till upprymdhet (Nej, det är ett isberg!). Jag parkerade och följde en cliffside trail, lutar in så mycket som möjligt utan att tumla in i Atlanten. En lokal man och hans vän, som hade flyttat till New Brunswick för 40 år sedan, kritiserade isberget.
”den är liten och snyggt formad”, sa mannen.
”Jag tror att det ser ut som en origami fågel”, tillade Jag.,
vännen ringde sin man hemma för att gloat. Paret sa att de hade hört talas om en andra isberg observation vid Petty Harbour. I den närliggande fiskebyn kunde jag till och med köpa en påse med is chipped från ett berg, som verkade som en förödmjukande final för ett floe som sannolikt hade mött valar, lastfartyg och solsken på sin resa från Grönland. Jag kunde bara hoppas att Johannes berg inte ge efter för ett liknande öde och tillbringa sina sista stunder på jorden kylning i någons apelsinjuice glas.
Downtown St.John ’ s, Newfoundland., före 9/11 var Gander främst känd för sin flygplats och strategiska läge på Kanadas östkust. Under andra världskriget, mer än 20.000 allierade stridsflygplan och bombplan tog fart från Gander flygplats, avsedd för strider över Atlanten. 1942 fick den kanadensiska militären kontroll över flygfältet men återvände det till civila händer efter vapenstillestånd. På 1950-talet var Gander en av de mest trafikerade internationella flygplatserna i världen, men få passagerare vågade bortom terminalen., Flygplatsen var i grunden en pump-and-go station för flygningar som behöver bränsle för Ocean crossing. Lokalbefolkningen skulle lifta upp till flygplatsen för att köpa glass och söka efter kända ansikten som väntar på att reboard, såsom Elvis Presley, Frank Sinatra, som utan framgång försökte att skära maten linje, och Johnny Cash, som drunkenly föll av sin barstol på karlavagnen Bar.
tillkomsten av långdistansflygplan satte stopp för Gander ’ s golden aviation age, men några flygplan, främst från kommunistiska länder, fortsatte att anlända., Ofta lämnade flygplanet med tomma platser, när defektorer hävdade politisk asyl på kanadensisk mark. Concorde använde också flygplatsen för att testa sin supersoniska teknik. Som ett tack behandlade företaget flygplatspersonalen till lunch i England; de kom tillbaka i Gander en halvtimme före sin avgångstid i London, en prestation som uppnåddes av tidszon.
Gander, vars huvudsakliga ekonomier är luftfart, regering och sjukvård, gjorde bara sin småstad sak när terrorister attackerade sin södra granne. Efter alla passagerare avgick på September., 16, invånarna återvände till sina rutiner; även bussstrejken som hade avbrutits återupptogs. År 2011 dök ett par främlingar upp vid 9/11-minnet. Söker material för sina musikaliska, kanadensiska kompositörer och lyriker Irene Sankoff och David Hein intervjuade hundratals invånare och passagerare om sina erfarenheter. (Michael Rubinoff, biträdande dekanus vid Sheridan College, förtjänar beröm för konceptet.) Det gifta paret gjorde konversationerna till ” kom ifrån bort.,”I en plot twist några förväntade, kom-från-aways som hade sett showen började flockas till Gander-och turismen blomstrade.
förra året började Flynns erbjuda Meet the Flynns på tisdagar, onsdagar och torsdagar under de varmare månaderna. Den officiella säsongen börjar i juli, men de fick förfrågningar om juni och justerade sin kalender i enlighet därmed. De är omtänksamma på det sättet.
några dagar före vårt besök skickade Dianne mig sin adress i Appleton, inklusive särskiljande egenskaper hos deras hus., Jag instruerade min mamma att leta efter tre flaggor, men nästan alla invånare på deras gata accessorized med flaggor. Jag körde upp till ett hus och såg en man klädd i en ”Come From Away” baseball keps och T-shirt. Finna.
Derm hälsade oss med en stor björnkram. Dianne följde och lade till en kyss på kinden. Jag utbyter normalt inte känslor med främlingar, men Newfoundland förvandlade mig långsamt till en hugger. Jag återvände deras omfamning. Vi gick in i deras kök, och jag märkte ett foto av deras barnbarn skannas på en filt. Vi pratade om barnbarn och hur snabbt de växer., (Flynns deltog i sin sonsonsons gymnasieutbildning i Nova Scotia följande helg.) Derm ledde oss till en ”Komma Bort Från”-tema foto samling på väggen och började att nämna namn: regissören Christopher Ashley, Rubinoff, Premiärminister Justin Trudeau. Paret, liksom andra lokalbefolkningen dramatiserade i leken, deltar ofta i showens öppningar och går den stjärnspäckade röda mattan.
Efter att ha beundrat den inhemska konstsamlingen i sitt vardagsrum kom vi ner i källaren, känd som Flynns Whisky Bar i musikalen., Författarna var inte förskönande; det var definitivt en bar och en hel del flaskor sprit.
Derm, som gick i pension för två år sedan efter 24 år som borgmästare, berättade för oss att de bestämde sig för att öppna sitt hem för (betala) främlingar på grund av ett växande intresse för evenemanget. Men de ville också berätta den okända versionen av historien.
bortom ord tur. Den 9/11 tour besöker flera platser i samband med 2001 terroristattacker, inklusive flygplatsen och Rådhuset., Den tre timmars utflykt ingår också ett besök med en invånare som hjälpte Planet människor i viss kapacitet. Den $ 99 kanadensiska avgiften inkluderar tillträde till North Atlantic Aviation Museum. Finns under sommarsäsongen. 709-256-2923. beyondwordstour.com.
Möt Flynns. Dianne och Derm Flynn, som värd sex passagerare, bjuder in gäster till sitt hem i Appleton för konversation och ett mellanmål. Den tidigare borgmästaren i Appleton och hans fru tar också gäster till Appleton Derm Flynn River Front Peace Park, som visar en bit stål från tvillingtornen. Kostnaden är $ 50 kanadensiska; endast kontanter., 709-679-2232. newfoundlandlabrador.com.
” ’Come From Away’ är mer aktuell; 9/11 blir svagare i människors sinnen”, sa han. ”Ingen kommer någonsin att glömma den allvarliga delen av 9/11, men vi vill inte att någon ska glömma de människor som var här och tagit hand om.”
Efter de tusentals passagerare avvisade 2001, Derm och Dianne bjöd var och en tre gäster att stanna över, överraskande varandra. ”Vi pratade inte med varandra för att vi var för upptagna”, sa Derm., Passagerarna inkluderade ett israeliskt par på sin smekmånad, en New York sportreporter och en New Yorker som senare blev miljardär. De är också värd Tom McKeon från New Jersey. I musikalen är han den nervösa mannen som oroade sig för att hans plånbok blir stulen (faktum) och samlade grillar från grannarnas bakgårdar för en cookout (också faktum).
”Jag sa till Tom att hans namn nu är Bob”, säger Derm. Anledningen till namnändringen var att undvika förvirring, förklarade han. Mannen till American Airlines pilot Beverley Bass är också Tom.,
Flynns delade också en häpnadsväckande information: regeringen hade tydligen riktat Planen till mindre befolkade områden om flygplanet sprängdes. Tjänstemän ville minimera antalet offer. ”Vi var disponibla”, sa Dianne med en sorg av sorg.,
(Alexandre Desjardins, en talesman för Transport Canada — Kanadas department of transport — skrev i ett e-postmeddelande, ”i alla beslut i samband med avledning av en flygning till en alternativ Flygplats, de faktorer som beaktas inkluderar, men är inte begränsade till: typen av flygplan, antalet passagerare, banlängd, bränsle ombord, brådskande situation, väder och tjänster som Canada Border Services Agency, polis och kanadensiska flygsäkerhetsmyndigheten screening.,”)
efter ett mellanmål av Newfoundland specialiteter, vi följde Flynns i sin bil till Derm Flynn River Front Peace Park. Det var efter 21: 00, och himlen var fortfarande slående blå. Vi gick in i parken, som staden byggdes med medel donerade av de tacksamma gästerna. Vi gick över till en lång bit av rostat stål som liknade en val. Den AMERIKANSKA regeringen och Port Authority of New York och New Jersey hade sänt ett avsnitt av World Trade Center som en tack-gåva till Appleton., På Sant ödmjukt sätt sa en plakett att Appleton delar äran med Gander, Gambo, Glenwood, Lewisporte, Norris Arm och de andra samhällena som brydde sig om de strandade passagerarna.
”om det hände igen,” Derm sa, ”Vi skulle vara redo att svara.”Krypen biter, så vi stannade inte för länge. Men vi bromsade insekterna för en sista kram.
min mamma och jag dök upp på Society for the Prevention of grymhet mot djur, be om Bonnie. Istället introducerades vi till Edgar Allan Poe, Cooter, Adam och Eva, och Squash, en jätte tabby med kardborrband., Vi var så upptagna med att leka med räddningskatterna, vi glömde nästan vårt uppdrag: att träffa kvinnan som trotsade order för djurens skull.
När Bonnie Harris, centrumets chef, hörde om planen tomgång på asfalten frågade hon flygplatsens tjänstemän om några husdjur var ombord. Svaret var nej. Hon accepterade inte svaret och fortsatte. Hon upptäckte så småningom 19 djur, inklusive två bonobo schimpanser, i lastutrymmet. Hon och flera volontärer satt till jobbet, kryper in i det snäva, mörka utrymmet för att rengöra lådorna och mata djuren., Hon fick snart tillstånd att flytta sina avgifter till en hangar på flygplatsområdet. I musikalen lär Bonnie att en av schimpanserna var gravid och förlorade sin bebis. Detta är sant, liksom födelsen av en frisk baby bonobo två år senare av samma mamma. Columbus Zoo kallade honom Gander.
Bonnie ryckte bort uppmärksamheten. Det här är vad vi gör, hon berättade för oss, en refräng som vi hörde upprepade gånger. (Gander tidigare borgmästare, som bjöd oss över till sitt hus, förklarade det så här: ”vi är bara vanliga människor som gör vad vi ska göra. Det här var vår uppfostran.,”) Faktum är att när Petrina Bromley, Newfoundland-skådespelerskan som porträtterade djurräddaren på Broadway, var i stan, var Bonnie inte tillgänglig för att träffa stjärnan. Hon var tvungen att springa iväg för att hjälpa en ung föräldralös älg.
i Gander lovar the Beyond Words Tour en konversation med en bosatt som kommer att dela personliga historier från den veckan 2001. Bonnie var för upptagen med att hjälpa andra arter, och vår guide Katerina Lane var bara 2 år gammal då. (Turnéns arrangör, Abby Moss, var knappt äldre, vid 6.,) Men Katerinas familj, som resten av samhället, var mycket involverad: hennes föräldrar arbetade på flygplatsen; en mormor gjorde smörgåsar; en farfar var en busschaufför; och den andra uppsättningen morföräldrar frivilligt med Frälsningsarmén.
fem av oss staplade i en skåpbil på North Atlantic Aviation Museum och körde det korta avståndet till flygplatsen, vårt första stopp. Inuti huvudhallen visade Katerina oss ett fragment av World Trade Center som hade rest från New York City med en motorcykeleskort av ett dussin första responders., När det nådde Gander flygplats, entourage hade vuxit till 70 ryttare. ”Det är vår helande bit”, sa hon om metallbiten.
För mig, som Amerikan, såg den 9/11 artefakten tillbaka skräcken den dagen och den överväldigande sorgen jag kände för offren och vårt land. Men till min förvåning upplevde jag också en rush av lycka. Gander flygplats var som en virvel, och jag dränkte upp den positiva energin som härrör från väggarna och golv i passagerarens väntrum.,
Katerina ledde oss till en tunnel med en tydlig bild av den internationella terminalen, som öppnade 1959 och liknade en ”Mad Men” uppsättning, med Mid-century inredning i blått, brunt och guld. Hon pekade ut den 72-fot långa modernistiska väggmålningen ”Flight and Its Allegories” av Kenneth Lochhead och provinsens första rulltrappa, som var periodpanelerad i trä.
Även om Katerinas mamma arbetar för tullen-avbröt hon sig för att vinka på sin mamma – hon hade inte befogenhet att ta oss in i terminalen, som i sin storhetstid hyste upp till 4000 passagerare dagligen., Men Jerry Cramm gör. Flygplatsens webbplatschef, som leder gratis turer, kommer även att eskortera dig inuti damtoaletten, där drottning Elizabeth II, som välsignade terminalen för 60 år sedan, pulveriserade hennes kungliga näsa.
Vi sprang bakom, och Katerina drev oss längs. Tour van drog upp framför stadshuset, som rymmer en annan del av World Trade Center plus flera bärbara datorer utbuktande med brev av tacksamhet. Vi gick in i rådets mötesrum och hälsades av en högt uppsatt man med ett rosa ansikte och en vit mustasch som krullade ner hans läpp som en ullig björn larv., Han bar den blå klädsel av auktoritet. ”Vi har följt dig som groupies,” Nadia Reece, som besökte från Toronto, ropade på Oswald ” Oz ” Fudge.
den pensionerade kommunala polisen talade med oss i ungefär en timme. Han berättade var han var på morgonen den 9/11: satsar ut fortkörning bilar av curling club. När han hörde nyheterna på radion trodde han att rapporten var en Orson Wellesian hoax. Han verkade fortfarande i vördnad för stadens snabba svar., Han hade gjort ett snabbt samtal till rektorn för Gander Academy och mindre än fyra timmar senare hade volontärer flyttat 1,000 skrivbord, desinficerade grundskolan (germy kids) och satte upp sängar för 800 passagerare. Så många människor lyssnade på ett samtal för toalettpapper, en lokal nyhetsreporter var tvungen att gå tillbaka i luften för att avbryta begäran. När en passagerare som bor på Gander Collegiate uttryckte en nyfikenhet om provsmakning älg, 20 pounds av kött dök upp på gymnasiet skydd.,
pensionerad polis Oswald ”Oz” Fudge, center, som var i tjänst den 9/11, pratar med turister på North Atlantic Aviation Museum i Gander. ”Vi har alltid varit ett nytt skämt. Vi var kända som välfärdsprovinsen”, sa Oz. ”Men nu är det coolt att vara en Newfoundlander.”
i musikalen deltar flera passagerare i en screeching-in-ceremoni, som gör besökare till heders Newfoundlanders. Oz frågade oss om vi ville initieras och kallas Beulah Cooper, en volontär med Royal Canadian Legion, för att göra arrangemangen.,
”vem skriker du in?”vi hörde Beulah fråga honom.
de sprang ner i listan över obligatoriska föremål: Wienkorv, lodda, pepparmynta nobs, bröd.
”Jag kan hämta några sylt sylt på Walmart”, säger Oz, med hänvisning till kakan.
Jag frågade om vi kunde ta med något. Oz sa nej. Återigen skulle Ganders invånare ta hand om allt för alla. Efter två dagar i stan blev jag van vid deras generositet. Och jag ville återvända gesten, även om det var så enkelt som att donera en påse godis.,
senare den dagen träffades vi på Royal Canadian Legion hall, omgiven av bilder av soldater med den kanadensiska flaggan som krusade bakom dem. Beulah hade skrikit-i två besökare dagen innan och förberedde sig för två busslaster av turister under helgen.
”hur många människor har Todd torsken kysst?”Oz frågade om fisken drog ut ur frysen för ritualen.
”Jag vet inte. Jag har tappat räkningen,” svarade Beulah.
Oz gav oss gula regnhattar gjorda fashionabla av Gorton ’ s fisherman och en Newfoundland flagga som vi draperade runt våra axlar som Olympians., Han satte oss i rad under ett tecken som läste ”så att vi inte glömmer” och började induktionen.
”Du måste prata som vi”, sa han. Han och hans assistent, Carl Waterman, visade flera scenarier. Två fiskare passerar varandra på sina respektive båtar. Fiskare man frågar om torsken biter.
”Arn”, sa Oz.
fiskare två svar de inte är.
”n’ Arn,” Carl svarade.
nu vår tur.,
Nästa, vi var tvungna att magen en buffé av traditionella livsmedel vidare längs linjen: bologna, även känd som Newfie biff eller Walbologna (”det är bäst när det är bränt,” rådde Oz); rökt lodda ätit huvudet först; ships kex, en del av den gamla Sjöfararens diet; Wien korv; renhet pepparmynta nobs, ”att rengöra gommen”; och sylt sylt, även av renhet, Newfoundland snack maker. Efter att ha sett till att våra ritualistiska livsmedel stannade ner, var vi tvungna att öppna våra munnar igen för att upprepa frasen, ” handling Jag är, min gamla kuk. Och länge må din stora jib rita.”Översättning:” ja, min vän., Länge må din stora segel dra vind.”Och nu kyssen.
den första deltagaren kysste Todd The Cod som om det var en gammelmoster med ett kraftigt rouged ansikte. ”Det står inte peck torsken”, sa Carl. Deltagaren försökte igen med mer passion.
som den sista att gå, var jag tvungen att kyssa Todd den längsta. Vid denna tidpunkt smälte vi båda av olika skäl. Jag smooched Todd och bad sedan om skottet av jamaicansk rom för att utplåna smaken. Ett, två, tre-vi dunkade vår skrik i” Come From Away ” glasögon., Beulah gav mig min certifiering och ett kort som uppgav att jag var en heders Newfoundlander.
Jag har besökt några av de mest monumentala platserna på planeten, inklusive pyramiderna i Egypten, Angkor Wat i Kambodja och Borobudur i Indonesien. Jag har ridit en ren i Mongoliet, druckit öl med medlemmar av de revolutionära väpnade styrkorna i Colombia och chattat upp Dalai Lama i Dharamsala, Indien. Alla dessa erfarenheter har vetat mig. Endast Gander, som varken har världsberömda landmärken eller underbara naturliga attraktioner, har flyttat mig.,
Jag frågade Oz vad som var mitt ansvar. ”Det är inte att du ska komma tillbaka”, sa han. ”Nu måste du komma tillbaka. Du är en familj.”
som ett nypräglat sändebud av vänlighet hade jag en helig tradition att upprätthålla. Med Todd The Cod som vittne skulle jag inte svika min familj.
korrigering: en tidigare version av denna berättelse felaktigt sagt att passagerare på en Concorde flygning skulle ha varit i London en halvtimme före sin avgångstid i Gander. De skulle ha anlänt till Gander en halvtimme före sin avgångstid i London.,
Andrea Sachs är en Washington Post personal författare.