enastående universellt värde
kort syntes
staden Rio De Janeiro, formad av interaktion med berg och hav, ligger i den smala remsan av alluviala slätten mellan Guanabara Bay och Atlanten., Dess exceptionellt dramatiska landskap är punkteras av en serie skogsbevuxna berg som tornet över staden, stiger till den översta toppen av Tijuca massivet vid 1,021 m hög, och cascading ner till kusten där de branta kon former av socker limpa (Pão de Acúcar), Urca, Cara de Cão och Corcovado ram breda svep av Guanabara Bay som skyddar Rio De Janeiro från Atlanten.,
Cradled mellan dessa berg och Guanabara Bay, stadslandskapet i staden har formats av betydande historiska händelser, påverkas av en mångfald av kulturer, uppfattas vara av stor skönhet, och firas i konsten, genom målning och poesi i synnerhet.
fastigheten omfattar alla viktiga naturliga, strukturella element som har begränsat och inspirerat utvecklingen av staden., Dessa sträcker sig från de högsta punkterna i bergen i nationalparken Tijuca, med sin restaurerade Atlantic skogen, ner till havet, och inkluderar Botaniska Trädgården som är etablerade i 1808, Corcovado berget, med sin staty av Kristus, och den kedja av dramatiska branta gröna kullar, sockertoppen, Pico, Leme och Glória, runt Guanabara-Bukten, liksom den omfattande utformade landskap på utfylld mark längs Copacabana Bay, som tillsammans med Flamengo och andra parker, har bidragit till offentlig levande kultur i staden.,
gränsen innehåller alla de bästa synpunkterna för att uppskatta hur naturen har formats för att bli en betydande kulturell del av staden samt Guanabara Bay-systemet med historiska befästningar som gav Rio De Janeiro karaktären av en befäst stad.
stadens tätaste byggnader sitter på smala band av alluvial mark mellan bergen och havet som anges i oregelbundna kluster av höga vita block som kontrasterar livligt med den gröna vegetationen i bergen och det blå havet., Ingen av dessa byggnader ingår i fastigheten, men ett betydande antal ingår i buffertzonen.
kriterium v: utvecklingen av staden Rio De Janeiro har formats av en kreativ fusion mellan natur och kultur. Detta utbyte är inte resultatet av ihållande traditionella processer utan snarare återspeglar ett utbyte baserat på vetenskapliga, miljömässiga och designidéer som ledde till innovativa landskap skapelser i stor skala i hjärtat av staden under lite mer än ett sekel., Dessa processer har skapat ett urbant landskap uppfattas vara av stor skönhet av många författare och resenärer och en som har format kulturen i staden.
kriterium vi: det dramatiska landskapet i Rio De Janeiro har gett inspiration till många former av konst, litteratur, poesi och musik. Bilder av Rio, som visar bukten, socker limpa och statyn av Kristus Återlösaren har haft en hög världsomspännande erkännandefaktor, sedan mitten av 1800-talet., Sådana höga erkännandefaktorer kan vara antingen positiva eller negativa: när det gäller Rio är bilden som projicerades, och fortfarande projiceras, en av en svindlande vacker plats för en av världens största städer.,
integritet
fastigheten omfattar alla de viktigaste naturliga, strukturella element som har begränsat och inspirerat utvecklingen av staden Rio, sträcker sig från de högsta punkterna i Tijuca bergen ner till havet, och inklusive kedjan av dramatiska branta gröna kullar runt Guanabara Bay, liksom de omfattande utformade landskap på återvunnen mark runt bukten, som har bidragit till utomhus levande kultur i staden.,
inget av dessa element är hotat, även om gränssnittet mellan dessa naturliga element och den uppbyggda staden är sårbart för urbana tryck, är de högre topparna marred av en överflöd av antenner och Rodrigo da Freitas lagunen (i buffertzonen) och havet är föremål för en viss grad av vattenförorening.,
äkthet
Bergen och öppna grönområden i nationalparken Tijuca, tillsammans med Corcovado och kullarna runt Guanabara Bay fortfarande behålla en liknande kombination av skog och öppna observationspunkter som vid tidpunkten för koloniseringen och ge tillgång till utsikt över staden från många höga utsiktspunkter som visar mycket tydligt den extraordinära fusion mellan kultur och natur på det sätt som staden har utvecklats.,
den botaniska trädgården har behållit sin ursprungliga neoklassiska design med sina speciella anpassningar och fästena håller levande minnet av de portugisiska bosättningarna, graverade och beskrivna av de resenärer som navigerade de marina rutterna som fokuserade på Rio de Janeiro.
landskapet mönster av Burle Marx runt nästan hela kusten i Guanabara Bay, innefattande Flamengo Park och redesign av Copacabana beach bevara helt landskapet morfologi av sina ursprungliga mönster och fortfarande ge höga sociala fördelar till staden.,
i vissa fall är emellertid delar av det designade landskapet sårbara för inkrementell förändring – till exempel bana och plantering längs Copacabana och Flamengo Park, där saknade träd och mosaik behöver bytas ut, och i den botaniska trädgården där de kejserliga palmerna längs huvudgatan är döda och behöver bytas ut.
skydds-och Förvaltningskrav
Tijuca National Park skapades av federala dekret 1961., Forskningsinstitutet för Botaniska trädgården skapades av en federal autarki under ledning av miljöministeriet genom en lag från 2001, som fastställer sina juridiska stadgar, mål, dess struktur för förvaltning och administration. De Pão de Açúcar (sockertoppen) och Urca förklarades nationella monument enligt Lagen Nº 9.985, av den 18 juni 2000.
Institutet för det Nationella historiska och konstnärliga arvet (IPHAN) och dess föregångare har sedan 1938 katalogiserat hela platserna och definierat enskilda strukturer för nationellt skydd., De har liksom Tijuca National Park och den Botaniska Trädgårdar Parque Lage herrgård, Flamengo-Parken, Cara de Cão, Babilônia, Urca, sockertoppen, Dois Irmãos och Pedra da Gávea hills, São João fort, Santa Cruz fort, och det urbana landskapet i Leme, Copacabana, Ipanema och Leblon.
dekretet av IPHAN nº 127 av den 30 April 2009 – fastställde beteckningen av brasilianska kulturlandskap och en begäran har gjorts om att beteckna Rio De Janeiro Landscape, som ett brasilianskt kulturlandskap.,
under 1900-talet reglerades höga byggnader genom skapandet av en norm som fastställde att det inte var tillåtet att bygga mer än tolv våningar i höjd. År 1970 antogs planeringsinstrument för att kontrollera stadstillväxten mot kullarna för att skydda naturskyddsområdena, sanktionerade 1976., Detta innebär att byggandet inte är tillåtet utöver 60 meter över havet i närheten av Pão de Açúcar (socker limpa) och i Urca och gränsen på högst 100 meter över nivån i de andra kullarna i staden, anses områden av skogsreservat.
en ny översiktsplan för hållbar stadsutveckling i Rio De Janeiro trädde i kraft i februari 2011.Planen fastställer att landskapet i Rio De Janeiro representerar den mest värdefulla tillgången i staden.,
planen innehåller principer och riktlinjer för att främja hållbar utveckling som ett medel för att främja ekonomisk utveckling, social rättvisa och bevarande av miljö-och landskap, hållbar användning av miljö, landskap och naturligt, kulturellt, historiskt och Arkeologiskt arv i stadens utveckling och förvaltning samt konditionering av stadsbebyggelse för att bevara stadens identitet och kulturella landskap.,
planen gör det också möjligt att reglera markanvändning och ockupation genom begränsningar av täthet, ekonomisk verksamhet, rätten att njuta av stadens naturlandskap och kvaliteten på stadsmiljön. Höjder av byggnader ska definieras genom bevarande och bevarande av det naturliga landskapets integritet.
genomförandet av planen måste utvecklas genom antagandet av sin politik i de olika områdena i staden, bland annat genom särskilda lagar.,
det skydd som buffertzonen erbjuder behöver stärkas med strängare riktlinjer för bevarande och, om det visar sig nödvändigt av förvaltningskommittén, mer restriktiva markanvändnings-och yrkesparametrar. Buffertzonen måste säkerställa skydd av vyer och den breda inställningen av fastigheten samt gränssnittet med fastigheten.,
alla områden i buffertzonen måste betecknas som områden för skydd av kulturmiljön (APACs) och förvaltningsplaner för enskilda APACs som utvecklats i enlighet därmed behövs ytterligare förtydliganden om vad som ska hanteras inom buffertzonen.
en förvaltningskommitté för att samordna förvaltningen av seriella webbplatser inrättades genom dekret nr 464 av den 29 December 2011 för att utveckla och leverera en övergripande förvaltningsplan för fastigheten., Förvaltningskommittén, som leds av IPHAN, samlar de viktigaste intressenterna på Federal, statlig och kommunal nivå som är involverade i förvaltningen av de olika områdena av fastigheten. Kommittén kommer att fastställa den gemensamma förvaltningsstrukturen och utarbeta den gemensamma förvaltningsplanen för fastigheten och dess buffertzon.
Förvaltningskommittén kommer att se till att eventuella ytterligare skyddsåtgärder antas för anläggningarna, genom förstärkta bevarandestrukturer.,
en förvaltningsplan måste slutföras för fastigheten och dess buffertzon som tar itu med potentiella hot och eventuella återstående luckor i skyddet .så att bevarandet av det övergripande kulturlandskapet kan uppnås.
som grund för förvaltningsplanen finns det ett behov av att införa ett system för att definiera, registrera och uppfinna nyckelkomponenterna i det övergripande kulturlandskapet och för att definiera övervakningsindikatorer relaterade till attributen för enastående universellt värde.,
förvaltningen av fastigheten måste ta itu med frågan om vattenföroreningar runt Guanabara Bay genom övervakning och positiva åtgärder. För att bevara både långa vyer och de enskilda detaljerna i fastigheten finns det ett behov av att utveckla en övergripande bevarandeplan eller Bevarandestrategi för fastigheten och för bevarandeprojekt på olika platser för att bevara sina viktiga detaljer.